London

Ber om ursäkt att uppdateringen har dröjt - senaste veckorna har varit smått galna, men här kommer ett litet inlägg om resan till London.

Staden var fantastisk, som alltid. Vi landade på Stanstead fredag morgon och tog buss in till Victoria Station. Därifrån gick vi till hotellet och checkade in, dumpade väskor och kontrollerade att vi hade med kamera, pengar och biljett till operan.

Houses of Parliament
 Vi vandrade ner till Themsen, fotade London Eye, vackra Houses of Parliament, Big Ben, gick vidare till Trafalgar Square och Piccadilly Circus, åt engelsk mat (steak pie!) och hann sedan gå lite i affärer innan det var dags att se Peter Jöback och den fantastiska "Phantom of the Opera."

När melodin satte igång - den spelande apan - började en rysning leta sig längs ryggraden. När sedan orkestern satte igång på allvar och den enorma kristallkronan hissades upp hade jag gåshud över hela kroppen. Det var en sådan mäktig upplevelse och hela salongen satt trollbunden.

 
Bror med flickvän - som premiärsåg operan - blev hänförda och jag - som sett den i Stockholm när jag var elva år gammal - kände tårarna rinna mot slutet.Otroligt att man blir så berörd trots att man vet exakt hur den slutar, vad som väntar.

Peter Jöback var otrolig. Han ägde var scen han var med i och applåderna han fick på slutet... Wow, säger jag bara.

Lördagen blev det sightseeing och jag fick äntligen återse Tower of London och Tower Bridge. Jag hann tyvärr inte gå in i Towern - det får bli nästa gång.
Bror med flickvän försvann åt sitt håll medan jag, mamma, pappa och syster satte oss på Costa med utsikt över Towern. Vi satt som i ett litet glashus så väggar och tak var helt av glas och när ovädret svepte in över London både såg och hörde vi regnet som öste ner, skarpa blixtrar som skar genom molnen och åskans mullrande. Det var riktigt häftigt.
 
 Efter fikat begav vi oss till Trafalgar Square där vi hoppade av och sedan vandrade till Piccadilly Circus. Jag köpte lite souvenirer och sedan fortsatte vi längs hela Oxford Street där syster och mamma tittade i affärer. Jag stannade utanför med pappa.

Big Ben & coppers
 Det blev en väldigt lång dag med nästan 12 timmar runtom London. Då vi skulle åka med buss till Stanstead kl 4 på morgonen var vi i säng runt kl 22 och hann sova ett par timmar.

Tyvärr blev vi grundlurade när vi tog oss till Victoria Station. Då det regnat kopiösa mängder under lördagen bestämde vi oss för att ta taxi till stationen där flygbussen gick ifrån. Pappa bad en av killarna på hotellet ordna med taxi åt oss och visst, inga problem.

När vi hoppat in i 'taxin' lade vi märke till att det saknades taxameter, men pappa sa vist "hur dyrt kan det bli för fyra minuters resa?"
35 pund dyrt blev det.
Jag skojar inte.
Vi blev alla lika förvånade. Klockan var 3.20 på morgonen och vi tittade dumt på varandra och sedan på mannen som upprepade att vi skulle betala 35 pund.

Först när vi hittat rätt hållplats på Victoria Station insåg jag att det inte stått "TAXI" på bilen. Inte heller hade det funnits någon liten skylt på taket.
Med andra ord: håll koll på vad det är för bil du hoppar in i. Saknar bilen taxameter, bestäm priset innan ni försvinner iväg.

Brors flickvän sa bestämt att hon aldrig hade gått med på att betala. Hon sa också att hon hade ringt polisen. Mamma menade då att det säkert hade lett till att vi missat bussen och med det flyget. Pappa avrundade med kommentaren att gjort var gjort och att vi alla lärt oss en läxa.

Themsen & The Shard Building
 Komiskt nog slutade inte problemen där. Ryan Air valde att släppa vår gate 15 min innan den skulle stänga, så medan vi skyndade genom Stanstead förkunnade alla skärmar att vårt flyg nu nått statusen "final call." Muttrande ett antal färgrika svordomar över Ryan Airs usla hantering av situationen småsprang jag till gate 58 bara för att upptäcka att de inte ens börjat släppa på folk.

Seriöst!

Med andra ord hade de helt enkelt skyndat på oss passagerare, tänkt att "om vi skriver 'final call' ökar de säkert på stegen och vi kan köra den där jingeln och få applåder för att ännu ett flyg landat i tid."

Eller hur.

När vi suttit på planet ett tag, flyttat oss två meter och sedan stannat, meddelar Ryan Airs personal att det är ett tekniskt fel och att planet inte kan lyfta. Vi får sitta på planet i ungefär en timme och sedan får vi byta till ett nytt plan.
Vi landade i Sverige cirka två timmar efter sagd tid, men vi var bara glada över att vara hemma. Vi sade  hej då till varandra och sedan var det dags att köra hem.

Det var alltså min Londonresa, i korthet.

Kommentarer

Populära inlägg