Anzac Day

Tänk vad det kan hända mycket på en vecka.

Jag sitter och mumsar på vattenmelon och väntar på att första maskinen med tvätt ska bli klar. L kom hem tidigt från jobbet idag, så hon håller på att fixa med mat och diverse växter som hon har på balkongen. Jag vaknade tidigt idag på morgonen av att regnet öste ner ute, men när jag tog bussen från city runt lunch sken solen från en blå himmel.

Alltså... höst/vinterväder i Sydney är så skumt; ena natten sover jag med två filtar och ett tunt täcke. Nästa svettas jag som en liten gris och sover med endast ett lakan. L säger att det kommer att bli värre.

En andra frukost med E. Mums!

Men om vi skulle återgå till vad som har skett sedan jag uppdaterade senast; i fredags var det Anzac Day, en helgdag i Australien och Nya Zeeland. Det är dagen som man minns alla de personer (soldater, etc.) från dessa länder som har varit med/dött i krig, konflikter och fredsbevarande situationer. 

Jag tog buss och tåg till E och vi drack lite te och pratade innan vi tog oss till Top Ryde (köpcentrum) där vi åt en andra frukost (croissant och flat white). Vi begav oss sedan till bion där vi såg "Divergent" (ja, jag är smått besatt) och sedan blev det mer mat (turkiskt, den här gången) innan vi åkte vidare till en slags samhällsklubb där vi mötte upp med E's många vänner. Där hade jag en av de trevligaste och roligaste kvällarna sedan jag kom till Australien. E's vänner är helt underbara, så lätta att prata med och roliga. 

Coolaste p-huset! Grön lampa för ledig p-plats; röd för upptagen!

Vi tittade på rugby (de gjorde klart för mig att det verkligen VAR rugby) och samtidigt som jag förtrollades av spelarnas väldigt imponerande fysik försökte jag än en gång förstå skillnaden mellan NRL, AFL och någon mer som jag inte kommer ihåg namnet på. Det är rugby, footy och soccer och jag blir helt snurrig när folk försöker förklara skillnaden.

De drog med mig att spela 'two up' - ett spel som är tillåtet endast på Anzac Day, alltså en gång om året. Resterande dagar är det olagligt. Varför? För att personer förlorar otroligt mycket pengar och det är smått beroendeframkallande. Jag förlorade bara fem dollar och satsade tre gånger (vann en gång, förlorade två). Det var ett väldigt skrikande ("head 'em up!", "20 head!"), pengar viftade i luften. E's kompisar skrattade åt mig då jag såg lagom skrämd ut, särskilt som summorna ökade och folk förlorade 200 dollar på en satsning.

Underbara säckpipor. Fick mig att sakna Skottland..

Anzac Day visade sig bli en otroligt fin och speciell dag. På klubben samlades flera generationer, nästan alla som var där kände/känner någon som skickats iväg till en farlig plats. Där var gamla som unga, somliga klädda i uniform med ett flertal medaljer på bröstet, omringade av familj och vänner. När solen började gå ner gick alla ut till en minneslund där det hölls en underbart fin ceremoni med säckpipor, tal, välsignelse av en präst och alla de soldater som gått bort under året (inom den lokala klubben) räknades upp och mindes. 

Jag såg mig omkring, på alla dessa personer - märkbart rörda - där somliga torkade tårar och jag tänkte för mig själv "finns det något i Sverige som vi alla bryr oss så mycket om att vi skulle ägna en hel dag åt att minnas och umgås?"
Tveksamt.

Jag blev i alla fall otroligt imponerad av Anzac Day och jag är väldigt glad och tacksam att jag fick vara med och uppleva det.

Vi avslutar med en liten musikvideo av Iggy Azalea, "Fancy."
Kram på er!