Puh!

Nu börjar jag bli lite sliten, känner jag. Sliten, men rätt glad ändå. Jag kom hem från Värnamo klockan 8 på morgonen, slängde ihop en omgång kryddmuffins och då föräldrarnas ugn börjat strejka på allvar - den här gången kan inte pappa påstå att inget är fel - slog jordfelsbrytaren av två gånger. Toppen. Självklart hittar man ingen ficklampa, så man får köra äkta 1800-tal, leta rätt på stearinljus och tändstickor och krypa nerför källartrappen.

Mina muffins blev lyckade trots strömavbrott och jag körde knappa milen till gamla sommarjobbet där jag alltså bjöd på muffins och drack kaffe då deras morgonrast inträffar klockan tio. Det är ett riktigt härligt gäng med människor och de tre år jag varit där har varit kanon. Tänk om alla arbetsplatser kunde vara så.

Just nu sitter jag i soffan med en skål sjömansbiff bredvid datorn. Jag stod i valet och kvalet huruvida det är meningen att man ska ha skål eller tallrik, men då den ser ut som en soppa - med väldigt stora köttbitar - valde jag alltså skål. Spotify spelar Robyn - en av hennes gamla låtar - och jag funderar på att trycka igång en film, men då är risken att jag fastnar och resväskan förblir halvtom. 

Fint stickat i Malmö

Som sagt; lite sliten är jag efter resor till Halmstad, Malmö, hem igen och sedan Värnamo. Då jag har inlett en väldigt passionerad - och smått galen - romans med Instagram fotade jag allt jag kom över och var sedan tvungen att dela med mig till alla möjliga människor. Även Twitter-kontot blev bombarderat av bilder på mat, diverse hus, zombies (nej, jag skojar inte) och Agnes "lämnar-inget-åt-fantasin"-guldkostym.

Jag sov hos syster och passade på att se "Snabba Cash 2." Jag gillade den, fast den kändes lite kort. Klart, den skildrar en värld där kvinnor inte är särskilt omtyckta; antingen är de prostituerade eller så blir de lurade. Ändå känns det verkligt, som att det är så det är i den där mörka, undre världen.

Lördag tog jag tåget till Malmö där jag sedan spenderade två dagar på Malmöfestivalen och det var riktigt trevligt. Det blev en massa god mat (langos, kebab och pulled pork sandwich), prat, vandrande och musik. Jag gillade särskilt zombiewalk; somliga hade lagt ner mycket tid och tanke på utstyrseln och en klar favorit var killen i den neongröna mankinin a la Borat.

Zombiewalk - Malmöfestivalen

Efter Malmö var det alltså dags för Värnamo där Värnamodagarna är i full gång. Kan inte riktigt mäta sig med Malmöfestivalen, men precis som Skånes mångkulturella stad kunde Värnamo erbjuda langos, munkar och musik.

Men nu är jag alltså hemma igen och resväskan ska packas då man ska lämna landet för ett par dagar. Men det vete katten om jag inte ska kolla film först, för att varva ner lite och på så sätt kommer jag se supereffektiv ut när pappa kommer hem från jobbet.

Som avslut: teven visar Tomas Alfredson som besöker Ingmar Bergmans hem och pratar filmer.