Sun, Where art Thou?

Skum titel, jag vet. Kom inte riktigt på någon annan, så det fick bli den.

Solen var framme i hela två dagar, så härligt, vi satt ute och njöt igår på jobbet. Men idag är den borta och de säger att det ska regna.

Ack.

Jaja, antar att vi behöver regn  också.

Jag ska iväg och jobba om ett par timmar, plockar lite i lägenheten och lyssnar på Canon in D Major av Johann Pachelbel (på repeat) och tänkte att "jag hinner nog med ett litet inlägg också."

Veckorna går fort, eller hur?

Halva april har snart gått och - hör och häpna - i morgon har jag varit på jobbet i ett år.

Ett år.

Wow, dessa månader har bara rusat förbi.

Sitter och tittar på min kalender över april och maj och den börjar redan fyllas av diverse aktiviteter. Mycket jobb, självklart, men sedan är det bio, besök på matmarknad, söndagslunch, besök i Halmstad och Värnamo, byta däck, kör, yoga, utlandsresor.

Det måste sägas, jag klagar verkligen inte över mitt liv.

Jag har det så bra. Så galet bra. Och jag är väldigt tacksam för allt.

Det jag har får jag inte gratis - jag arbetar, kämpar och anstränger mig och självklart ska jag väl då få belöning?

Jag har börjat lära mig spanska, repeterar även franska (dock inte lika intensivt som spanskan) och tänker lära mig ett par fraser på italienska inför resan till Venedig med fantastiska K. 

Jag längtar efter att åka tillbaka till Australien. Har börjat nämna för ett par kompisar att jag kommer att hälsa på nästa år och I CAN'T WAIT! 

Under tiden njuter jag av allt här hemma.

Buskar och träd som börjar visa tecken på vår, blommor som tittar fram, solen som värmer, egna lägenheten där jag styr som en drottning utan att behöva anpassa mig efter någon annan. Det är så galet underbart, jag vet inte om ni förstår hur skönt det är att bara vara sin egen. 

Jag tar vara på allt och alla som finns runtom mig, för vem vet var jag befinner mig om ett år? Då är jag kanske långt bort igen och kan inte träffa vänner/familj/släkt när jag vill, kan inte sticka till Italien på bröllop eller Prag på konsert hur som helst.

Nu, mer än någonsin tidigare, förstår jag detta:

"Push yourself. Don't settle. Just live well. Just LIVE."

- Me Before You, Jojo Moyes

Puss på er, godingar.