Bergslagen, del 1

 Mina diverse sociala medier är redan fulla av bilder och upplevelser från resan till Bergslagen, men då jag tycker om att skriva (även om denna blogg inte uppdateras särskilt ofta) bestämde jag mig för att dela med mig av resan även här.

Karlsborgs fästning

På väg upp till Guldsmedshyttan - där jag bodde - stannade jag i Karlsborg. Där hade jag bokat en guidad visning på fästningen. En del av visningen var riktad till barn, vilket jag hade kunnat klara mig utan, men jag tyckte om att höra historian bakom byggandet, människorna som levde där och vad fästningen sedan använts till. Den skulle ta tio år att bygga, men tog istället 90 år. Detta berodde till stor del på att under byggandets gång utvecklades samhället och försvarsmakten, vilket betydde att fästningen ständigt behövde uppdateras. Trots alla uppdateringar ansågs Karlsborgs fästning inte riktigt hålla måttet när den väl stod klar  1909 och förklarades "omodern".

Vanäs fyr (1892) på fästningsområdet

Så varför skulle man bygga en fästning mitt i landet? På grynd av ryssarna. Sverige förlorade Finland till Ryssland i kriget 1808-09 och plötsligt var Stockholm inte mitt i det svenska riket, utan i utkanten av det. Så, om Stocklholm skulle bli osäkert, behövdes flera fästningen inne i landet där man kunde mobilisera och försvara.

Min bror gjorde lumpen i Karlsborg, så jag har varit där innan under öppet hus, men lustigt nog hade jag glömt att min bror faktiskt levde och gjorde värnplikten (jägare!) på själva fästningen. Det är rätt häftigt, tycker jag. När jag gick den guidade visningen och guiden berättade om det mäktiga slutvärnet (678 meter långt), som vi inte fick gå in i, mindes jag att jag nog minsann varit där inne och kikat, för om jag minns rätt så var det där inne som de värnpliktiga hade sina sovsalar och min bror visade stolt upp hur prydligt hans skåp var, hur väl han bäddade sängen varje morgon.

Bergsgården - det lilla hotellet i Guldsmedshyttan

Efter Karlsborg fortsatte jag resan mot Guldsmedshyttan och hotellet Bergsgården. När jag väl svängde in på grusvägen och anade hotellet bland träden, log jag som ett fån. Så fort jag såg hotellet förstod jag att här skulle jag tirivas.

Huset byggdes mellan 1906-09. Här följer en text från hotellets hemsida: "tjänstebostad till Herr överingenjör Thore Zachrisson, då teknisk chef på Guldsmedshytte Bruk , idag Baettr. Under århundradet som följde har sedan villan fortsatt och nyttjats som brukets tjänstebostad, samt även drivits, fortfarande i brukets regi, som ett slags brukshotell, till deras egna tillresande arbetstagare."

Min första heldag i Bergslagen blev också min, nå, galnaste. Jag vet inte hur många mil jag körde, men det blev nästan för mycket tid spenderad i bil. Jag började med Tre Sjöars Väg som slingrade sig mellan sjöar (duh), tät skog, enorma fält med gula sädesslag, stora som små hus och historia. Jag körde till Grythyttan, där jag promenerade runt, tittade på svalorna som flög så lågt att jag trodde de skulle flyga in i mina ben, fotade gamla trähus och en av de charmigaste kyrkor jag sett. Jag satt på en av bänkarna vid kyrkan en stund, lyssnade på vinden som lekte i trädkronorna och njöt av tystnaden. Klockan hade inte slagit 9.30 och det mesta var stängt, turisterna ännu inte anstormande.

Grythyttan

Efter Grythyttan körde jag till Siggebohyttans bergsmansgård. Vilket ställe! Solen hade börjat komma fram och kontrasten gröna träd, blå himmel och röda hus var så vackert. Bergsmansgårdarna är från runt 1860 och för en liten peng kan man gå in och upptäcka hur det såg ut förr i tiden.

Siggebohyttans bergsmansgård

Vad är då Bergslagen och dess historia? Nå, det var rikedomarna i marken (malm, främst järn) som gjorde Bergslagen känt och förmöget. Att bryta malm ur bergen och genom smältning utvinna järn, lärde man sig redan på 1100- och 1200-talet. Precis som guldruschen i Amerika (fast inte lika stor) strömmade folk till området för att finna lyckan. Här fanns som mest 400 masugnar (hyttor) i drift; en schaktugn som framställde smält råjärn (tackjärn).

Ett av köken i mangårdsbyggnaden

Bergsbrukets storhetstid ägde rum under 1700-talet och en bit in på 1800-talet. England var en av de stora importörerna av svenskt järn, som de sedan använde inom sin stålundustri. Järnet har även använts till vapen och verktyg genom åren. Alla storhetstider har dock ett slut och när industrialismen kom blev hyttorna snart omodern, de kunde inte producera i samma takt som de större industrierna och konkurrerades snart ut.

Anders Olsson aka Kejsar-Anders

Siggebohyttan då. Mangårdsbyggnaden (huset man går in i) började byggas runt 1790 (Bergslagens storhetstid) och har hela 14 rum och tre kök. Det var Anders Olsson (Kejsar-Anders) som började bygga bergsmansgården man ser idag (första bergsmannen fick privilegier att bruka marken redan på 1500-talet). Gården fanns i släktens ägo i 300 år innan den såldes på auktion.

Ett av gästrummen

Jag uppskattade verkligen besöket, jag tycker det är så intressant med historia; att se hur folk levde, att läsa om vad man använde de olika rummen till, människorna som levde runtomkring. Det är mycket information på en gång, kanske skulle man tagit en fika på caféet och sedan gått in i huset igen för att verkligen få det att fastna.

Vackra valsar på Frövifors pappersbruksmuseum

Efter ett stopp vid Uskavi kalkbrott och lunch på Uskavigården fortsatte jag till Frövifors Pappersbruksmuseum. Där tittade jag på tapeter från dåtid och nutid, förundrades över de vackra och detaljrika valsarna som användes för att skapa mönster på tapeterna, tänkte på pappersbruket i Hylte  (där jag var på prao) när jag gick runt bland pappersmaskiner och såg världens största ölburksutställning (22 000 burkar från hela världen).

22 000 ölburkar

Sista besöket för dagen blev Nostalgibyn i Hosta, en mysig liten by mitt ute i ingenstans. Där blev det till slut en fika bland gamla reklamskyltar, kaffeburkar, möbler, serviser och jukebox. Kanske är jag för ung för att känna total nostalgi, men det spelar ingen roll, det är roligt bara att se den gamla macken, kiosk från 1955 och en gammal varuautomat.

Nostalgi-kiosk

Efter alla upplevelser och utforskande var jag glad att återvända till hotellet, där jag satte mig vid fönstret med en kaffe och njöt av utsikten.

Skymning