En sjuk värld

De senaste dagarna har varit tuffa. Inte på grund av jobb eller något annat trivialt, utan på grund av det som skedde i USA förra helgen. Jag vet inte om ni känner till det, kanske bryr ni er inte så mycket om vad som händer på andra sidan Atlanten. Jag, å andra sidan, har inte kunnat tänka på annat.

De som känner mig vet att jag har åsikter när det kommer till jämställdhet, kvinnors rättigheter och feminism. Starka åsikter. Jag vet inte när det började, vet inte när insikten om hur sjuk världen är började sippra igenom all skit som vi matas med dagligen och ta rot. Men genom åren har intresset växt sig större, starkare.

Jag är inget geni, kan inte rabbla statistik som jag memorerat läroböcker, eller citera kända som okända skribenter – vare sig de är feminister eller inte. Jag kämpar, dag efter dag efter dag, med att sålla all information som slungas ut varje sekund via diverse medier och bloggar. Information bestående av bilder, kommentarer, videoklipp och artiklar där kvinnor nedvärderas, hånas för sitt utseende, sitt beteende, sina tankar och åsikter.

En ung man dödade sex personer och skadade än fler förra helgen. Varför? Enligt honom själv – han efterlämnade sig diverse texter och videoklipp– ville han främst hämnas på kvinnor som nekat honom sex, men också på män som levde ett bättre liv än honom själv. Media stämplade honom genast som störd, varför skulle han annars göra något sådant?

Jag läste ett blogginlägg där skribenten valde att belysa en annan vinkling; hat.

De som är det minsta intresserade av nyheter och samhället vi lever i vet att vårt samhällsklimat har hårdnat de senaste åren. Högerextrema och främlingsfientliga politiker sitter i våra parlament, homofobi leder till vansinniga lagar. Hat föder hat. Och hand i hand vandrar hat riktat mot kvinnor.

Tror ni mig inte?

Som kille, som man, kommer du aldrig att förstå, att verkligen förstå, vad jag kommer att skriva här nedan. Det finns även kvinnor som kommer att läsa detta, skaka på huvudet och inte hålla med. Det är okej, du har rätt till din åsikt. Men se till att visa mig samma respekt, för det här är min åsikt.

De senaste dagarna har jag följt en hashtag på Twitter vid namn #YesAllWomen. Jag har växlat mellan frätande ilska, sorg, bestörtning, besvikelse och apati när jag läst kommentar efter kommentar om vad hundratusentals kvinnor är tvungna att genomlida varje dag. Jag vet så väl vad de pratar om; deras rädslor, ilska, uppgivenhet, sorg.

Jag vet hur det är att gå själv på kvällarna och känna en ständig rädsla och oro. Var man som kommer emot mig gör mig stel, var bil får mig att skynda på stegen. Husnycklarna blir ett vapen i min hand, telefonen en försäkring att bli lämnad ifred.

Det samhälle vi lever i säger åt mig att det är en komplimang när män visslar efter mig på gatan, när de passerar mig i sin bil och tutar. Det är en komplimang när en grupp med män slutar prata för att stirra när jag går förbi. Det är en komplimang när en man kommer upp bakom mig på puben och lägger handen på min höft eller bak.

Tror ni på fullaste allvar att jag ser något utav det som en komplimang?

Jag kallar det sexuella trakasserier.

Det är en förolämpning att bli visslad efter. Det är en förolämpning att inte kunna gå till mataffären utan att någon stirrar, tutar eller fäller kommentarer. Det är en förolämpning att du tror dig ha rätt att placera dina händer på mig, på min kropp. Det är den grövsta av förolämpningar att du inte ser mig som en person, att du inte ser att jag är en människa med tankar, idéer, drömmar och – viktigast av allt – en egen vilja. Det är en förolämpning att du behandlar mig som ett objekt, som en sak, istället för en person.

Det är detta samhälle vi lever i. Jag är väl medveten om att inte alla män är förövare/idioter/översittare, men det finns alldeles för många av dem. Och vet ni vad? Det är utmattande att ständigt vara på sin vakt. Jag får hela tiden höra att majoriteten av världens män är okej, de är inga monster, men hur ska jag veta att mannen som kommer emot mig är en av ”the good guys?” Jag är ingen tankeläsare.

Så jag gör vad samhället och dess våldtäktskultur har lärt mig sedan jag var liten; anta att var man är en potentiell våldtäktsman, du som kvinna har ansvar för huruvida du blir påhoppad eller inte genom sättet du klär dig, hur mycket alkohol du dricker, hur många sexpartners du har haft, om du går hem själv på kvällen, etc. Så jag är ständigt misstänksam, behandlar var främmande man som att han är ute efter att skada mig – tills han bevisar motsatsen.

En av mina manliga släktingar sade åt mig för ett par år sedan att ”det finns två sorters nej.” Jag har fortfarande inte förlåtit honom för den kommentaren, den har bränt sig fast i mitt medvetande och gör mig lika rasande, tillika ledsen, nu som då. Vad är det med somliga män att de inte ens försöker förstå hur det är för mig som kvinna?

För ett par år sedan var jag och en kompis i Halmstad och röjde. När barer och klubbar började stänga gick vi till torget för att köpa oss en bit mat. När tre män trängde sig före oss i kön sade jag ifrån, trött, kall och ont i fötterna. De valde att utsätta mig för verbala påhopp; de kallade mig hora, fitta, jävla gris, sa att de skulle våldta mig. Jag blev så chockad över påhoppet – jag hade ju bara sagt åt dem att ställa sig sist i kön som vilken annan person som helst! – att jag blev stum. De stod runt mig i en halvcirkel, längre och tyngre än jag. Inte förrän en av dem körde upp sin ena hand mellan mina ben vaknade jag ur chocken och sade, arg som aldrig förr ”tro inte för en sekund att jag inte kommer att smälla till dig.” Det fick dem att backa något, men de fortsatte att kalla mig för diverse namn. Runtom mig stod drygt 15 personer, ingen av dem sade eller gjorde någonting. Inte ens min kompis reagerade på hur jag blev behandlad.

Det är ett svek som jag kommer att bära med mig för resten av livet.

Jag vill påstå att tonen, sättet, gentemot kvinnor har hårdnat. Det finns sajter på nätet som förklarar krig mot kvinnor, forum där män förklarar svenska kvinnor rasförrädare för att de är tillsammans med män som inte är av svensk  härkomst, kvinnor som utsatts för sexualbrott får frågor om hur mycket de har druckit, vad de hade för kläder på sig, etc. Kvinnor blir mördade för att de lämnar sina makar/pojkvänner, för att de bryter mot normer, för att de går emot sin familj, för att de nekar en mans närmanden. Kvinnor tar livet av sig för att de blir hånade på grund av något de har utsatts för.